Gulfstaterna är inte emot migration

Gulfstaterna är inte emot migration per se. Tvärtom.

Av Qatars befolkning på cirka 2 miljoner människor består 90 procent av gästarbetare från södra Asien. Endast 10 procent av befolkningen är medborgare i landet, enligt Human Rights Watch. Till och med armén i Qatar består till största delen utav arbetskraft från Pakistan och Indien, säger Abdulhadi Khalaf, sociolog och politisk expert på den arabiska halvön vid Lunds Universitet, till KIT.

Hur kommer det sig egentligen att Kuwait, Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten och Oman inte vill ha någon invandring från andra länder i Mellanöstern?

1. Beslutet går tillbaka till mitten på 70-talet

Efter oljekrisen och Kuwaitkriget upplevde regionen en oljeboom. Man behövde snabbt mer arbetskraft och i GCC beslutade man gemensamt att länderna inte skulle vara beroende av arabisk arbetskraft av politiska och kulturella skäl. Istället skulle arbetskraften komma från Pakistan, Thailand, Indien och Bangladesh, där det var lättare att separera arbetarna i ett ”vi och dem”-tänk.

Genom ett system som heter Kafala får lågutbildad arbetskraft tillfälliga arbetstillstånd styrda av sponsorer som nästan alltid är deras arbetsgivare. Utan arbete har de inga rättigheter att vistas i landet, ett system som blivit kritiserat eftersom det ger arbetsgivarna absolut makt över sina anställda.

2. Social integration anses farligt

Flyktingar från Syrien, Irak och Libanon (regionen tog inte emot några flyktingar under Irakkriget eller libanesiska inbördeskriget heller) kommer från andra politiska och sociala kulturer än de som är gästarbetare. En sådan invandring innebär en risk för den politiska stabiliteten, säger Abdulhadi Khalaf.

– Människorna från Syrien har en helt annan världsbild med politiska idéer som är mycket mer avancerade och ledarna på den arabiska halvön är rädda för att folket ska bli ”smittat”, säger Khalaf.

3. ”För dyrt att bo här”

Sultan Sooud al-Qassemi, som driver en kampanj för ett större mottagande av flyktingar, skrev igår ett blogginlägg på International Business Times där han argumenterar för att Gulfstaterna ska ta emot fler flyktingar.

Sooud al-Qassemi kritiserar Gulfstaternas argument att det är de höga levnadskostnaderna som avskräcker flyktingar från att söka asyl och att de inte kommer kunna integrera sig på grund av krigstrauman.

Han pekar också på att det finns en rädsla mot nya tankar och åsikter i ett traditionellt passivt politiskt samhälle, men att kulturen tvärtom skulle kunna stärkas av en sån här invandring.

”Gulfländerna argumenterar ofta att det arabiska språket är underanvänt och att kulturen är hotad på grund av den höga arbetskraftsinvandringen. Här är en chans att erbjuda hjälp till en grupp av människor som kan lätta på sådana bekymmer och som dessutom är i stort behov av hjälp på flykt från ett brutalt krig”, skriver Sooud al-Qassemi.

Hur kan världen gå med på det?

De skänker massa pengar.

Kuwait är tillsammans med Förenade arabemiraterna, Qatar och Saudiarabien några av de största bidragsgivarna för humanitärt stöd till syriska flyktingar. Om man slår ut på befolkning blir Kuwait störst.

Största bidragsgivare/per capita till Syrien 2013

Resultaten (Nederlands) 1:

Gulfstaterna är inte emot migration per se. Tvärtom.Av Qatars befolkning på cirka 2 miljoner människor består 90 procent av gästarbetare från södra Asien. Endast 10 procent av befolkningen är medborgare i landet, enligt Human Rights Watch. Till och med armén i Qatar består till största delen utav arbetskraft från Pakistan och Indien, säger Abdulhadi Khalaf, sociolog och politisk expert på den arabiska halvön vid Lunds Universitet, till KIT.Hur kommer det sig egentligen att Kuwait, Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Förenade Arabemiraten och Oman inte vill ha någon invandring från andra länder i Mellanöstern?1. Beslutet går tillbaka till mitten på 70-taletEfter oljekrisen och Kuwaitkriget upplevde regionen en oljeboom. Man behövde snabbt mer arbetskraft och i GCC beslutade man gemensamt att länderna inte skulle vara beroende av arabisk arbetskraft av politiska och kulturella skäl. Istället skulle arbetskraften komma från Pakistan, Thailand, Indien och Bangladesh, där det var lättare att separera arbetarna i ett ”vi och dem”-tänk.Genom ett system som heter Kafala får lågutbildad arbetskraft tillfälliga arbetstillstånd styrda av sponsorer som nästan alltid är deras arbetsgivare. Utan arbete har de inga rättigheter att vistas i landet, ett system som blivit kritiserat eftersom det ger arbetsgivarna absolut makt över sina anställda.2. Social integration anses farligtFlyktingar från Syrien, Irak och Libanon (regionen tog inte emot några flyktingar under Irakkriget eller libanesiska inbördeskriget heller) kommer från andra politiska och sociala kulturer än de som är gästarbetare. En sådan invandring innebär en risk för den politiska stabiliteten, säger Abdulhadi Khalaf.– Människorna från Syrien har en helt annan världsbild med politiska idéer som är mycket mer avancerade och ledarna på den arabiska halvön är rädda för att folket ska bli ”smittat”, säger Khalaf.3. ”För dyrt att bo här”Sultan Sooud al-Qassemi, som driver en kampanj för ett större mottagande av flyktingar, skrev igår ett blogginlägg på International Business Times där han argumenterar för att Gulfstaterna ska ta emot fler flyktingar.Sooud al-Qassemi kritiserar Gulfstaternas argument att det är de höga levnadskostnaderna som avskräcker flyktingar från att söka asyl och att de inte kommer kunna integrera sig på grund av krigstrauman.Han pekar också på att det finns en rädsla mot nya tankar och åsikter i ett traditionellt passivt politiskt samhälle, men att kulturen tvärtom skulle kunna stärkas av en sån här invandring.”Gulfländerna argumenterar ofta att det arabiska språket är underanvänt och att kulturen är hotad på grund av den höga arbetskraftsinvandringen. Här är en chans att erbjuda hjälp till en grupp av människor som kan lätta på sådana bekymmer och som dessutom är i stort behov av hjälp på flykt från ett brutalt krig”, skriver Sooud al-Qassemi.Hoe kan de wereld go along with it?Zij zal een heleboel geld doneren.Kuwait, samen met de Verenigde Arabische Emiraten, Qatar en Saoedi-Arabië enkele van de grootste donoren van humanitaire hulp aan Syrische vluchtelingen. Als het blijkt te zijn de grootste bevolking van Koeweit.Grootste bijdrage per hoofd van de bevolking naar 2013/Syrië

Resultaten (Nederlands) 2:

Golfstaten zijn niet tegen immigratie per se. Integendeel. Van Qatar bevolking van ongeveer 2 miljoen mensen bestaat 90 procent van de arbeidsmigranten uit Zuid-Azië. Slechts 10 procent van de bevolking zijn de burgers van het land, aldus Human Rights Watch. Zelfs het leger in Qatar bestaan ​​veelal uit van arbeidskrachten uit Pakistan en India, zegt Abdulhadi Khalaf, socioloog en politieke expert op het Arabische schiereiland aan de universiteit van Lund, KIT. Hoe komt het eigenlijk dat Koeweit, Saudi-Arabië, Bahrein, Qatar, Verenigde Arabische Emiraten en Oman geen immigratie vanuit andere landen in het Midden-Oosten willen? eerste De beslissing gaat terug tot het midden van de jaren 70 na de oliecrisis en de Golfoorlog, de regio ervaren een olie boom. Ze hadden meer mankracht snel en in de GCC gezamenlijk besloten dat landen die niet afhankelijk zijn van de Arabische arbeid voor politieke en culturele redenen zou zijn. In plaats daarvan zou de beroepsbevolking afkomstig uit Pakistan, Thailand, India en Bangladesh, waar het was makkelijker om de werknemers in een 'wij en zij' Think scheiden. Door middel van een systeem genaamd kafala krijgen de laaggeschoolde tijdelijke werkvergunningen gecontroleerd door sponsors die bijna altijd zijn hun werkgevers . Zonder werk, ze hebben niet het recht in het land te blijven, een systeem dat is bekritiseerd, want het geeft de werkgevers absolute macht over hun werknemers. 2 Sociale integratie wordt beschouwd als gevaarlijk vluchtelingen uit Syrië, Irak en Libanon (regio leverde geen vluchtelingen tijdens de oorlog in Irak of de Libanese burgeroorlog ofwel) is afkomstig van andere politieke en maatschappelijke culturen dan degenen die zijn gastarbeiders. Zo'n migratie vormen een risico voor de politieke stabiliteit, zegt Abdulhadi Khalaf. - De bevolking van Syrië hebben een heel andere kijk op de wereld met politieke ideeën die veel geavanceerder zijn en leiders in het Arabisch schiereiland zijn bang dat mensen "besmet" zal worden, zegt Khalaf. 3. "Te duur om hier te blijven," Sultan Sooud al-Qassemi, die campagne voert voor een grotere acceptatie van vluchtelingen, schreef gisteren een blogpost op de International Business Times, waarin hij stelt dat de Golfstaten moet nemen in meer vluchtelingen. Sooud al-Qassemi kritiek op de Golf argument dat het de hoge kosten van levensonderhoud ontmoedigen vluchtelingen asiel en dat ze niet in staat zijn om zich te integreren door oorlogstrauma's. Hij wijst er ook op dat er een angst in de richting van nieuwe gedachten en meningen in een traditionele passieve politieke samenleving, maar dat cultuur, integendeel zou kunnen worden versterkt door dit soort van immigratie. "Golfstaten beweren vaak dat de Arabische taal wordt gebruikt, en dat cultuur wordt bedreigd door de hoge arbeidsmigratie. Hier is een kans om hulp te bieden aan een groep mensen die zulke zorgen kunnen verzachten en is ook in de grote behoefte aan hulp op de vlucht voor een wrede oorlog ", schrijft Sooud al-Qassemi. Hoe zou de wereld met zich mee? Ze doneren veel geld. Koeweit, samen met de Verenigde Arabische Emiraten, Qatar en Saoedi-Arabië, een van de grootste donoren van humanitaire hulp aan Syrische vluchtelingen. Als u verdelen de bevolking wordt Koeweit grootst is. De grootste bijdrage / per hoofd naar Syrië in 2013